Trots att kvinnor representerar ungefär hälften av alla förare har krockdockor sedan 50 år tillbaka varit utformade efter en manlig genomsnittlig kropp. Astrid Linder har därför utvecklat den första krockdockan för en genomsnittlig kvinnokropp. Hon har en förhoppning att fordonssäkerheten i framtiden ska bedömas lika för både män och kvinnor.
Kvinnor representerar ungefär hälften av alla bilförare men är mer benägna att skadas. När en kvinna råkar ut för en kollision bakifrån är risken dubbelt så stor att hon drabbas av whiplashskador jämfört med en man. Trots detta faktum har krocktestdockor sedan 50 år tillbaka varit designade efter den genomsnittliga manliga kroppen och vikten. Men det har Astrid Linder, professor på Statens väg och transportforskningsinstitut, VTI, och adjungerad professor på Mekanik och maritima vetenskaper på avdelningen för fordonssäkerhet på Chalmers i Göteborg, arbetat på att förändra. I närmare 25 år tid har hon forskat för att ta fram krocktestdockor designade för både män och kvinnor. Det är den gammalmodiga synen på att krocktestdockor endast är formade utifrån män som är hennes drivkraft.
– Det finns ingen jämlikhet på detta område. Det är så verkligheten ser ut. Många biltillverkare berättar om hur de anstränger sig för att utforma skydd för hela befolkningen. Det som saknas är att det ska utvärderas. Jag har som vision att krocksäkerheten ska utvärderas för både män och kvinnor, säger hon.
Skillnaderna är flera mellan män och kvinnor. Förutom genomsnittlig längd och vikt har män till exempel fler muskler, vilket ger en styvare ryggrad, och differenser i höfter och bäcken. För att förstå vad som händer med kvinnokroppen vid små och stora kollisioner har ingenjörer på Chalmers med Astrid Linder i spetsen byggt krocktestdockor som även är designade utifrån kvinnor.
– Det finns ett väletablerat sätt. Man sätter sensorer på dockan på olika delar som till exempel huvudet, vid kotor, bröstrygg och slutet av ryggraden. Kollisionen filmas och vi kan sedan analysera rörelserna. Vi kan då se vad som händer med huvudrörelsen i relation till halsrygg, bröst och kotor. Och man kan se olika mått på belastningen. Om huvudet i relation till överkroppen inte rör sig blir det inga skador på halsryggen, säger hon.
I motorsporten Formula 1 sitter föraren så fastlåst att huvudet och överkroppen är fixerade. Vid krock blir rörelsen mellan huvud och överkropp minimal. Men så kan inte vanliga bilförare sitta fastlåsta av förklarliga skäl. En förare måste kunna röra huvudet.
– Det gäller att sätet ska absorbera energi och att minimera huvudrörelsen vid upphinnandekollisioner. Vid en frontalkollision är det andra delar av bilen som kan reducera risken för skada, säger hon.
Forskningen med krocktest ska hjälpa biltillverkare att utforma en trafiksäker bil. Men det finns inga krav på att bilsäkerhetstester för kollisioner ska utföras på något annat sätt än med krockdockor designade utifrån mäns proportioner. Astrid Linder anser att synen på krocksäkerheten omedelbart bör förändras. Astrid Linder har nu under fyra och ett halvt års tid arbetat med ett projekt att få fram modeller, både virtuella och fysiska, som representerar både män och kvinnor. Det EU-finansierade projektet avslutade i slutet av förra året och ska nu avrapporteras. Det gäller nu att bilindustrin och samhället i stort tar till sig att krocktestdockor ska finnas designade utifrån både män och kvinnor.
Vad talar för att det ska bli någon skillnad?
– Jag förutsätter att vi i framtiden landar i att både kvinnor och män inkluderas i utvärderingen av krocksäkerhet, men vi är inte där än. Skyddet för kvinnor är inte lika bra, det visar statistiken tydligt. Vi kommer inte dit av oss själva så vi måste skapa förutsättningarna för det. Och det har vi gjort nu, säger Astrid Linder.
Text: Jonas Jönsson
