En morgon i april 2020 blev Maria Rosenberg påkörd av en bil i en rondell. Hennes högra ben blev så illa skadat att läkarna tvingades amputera underbenet. Idag lever hon med ständiga smärtor men hon ser positivt på framtiden.
– Jag accepterade direkt min situation. Man kan fortsätta livet som tidigare, allt tar bara lite längre tid, säger hon.
Maria Rosenberg levde tidigare ett aktivt liv och älskade bland annat att vara ute och åka med sin motorcykel. En morgon i april 2020 var hon ute och körde med sin 1600 kubik starka och nästan 300 kilo tunga Harley Davidson. Hon körde lugnt in i en rondell i Hjulsta när en bil ignorerade väjningsplikten och i hög fart körde in i hennes högra sida.
– Jag såg bilen komma och jag hann uppfatta att det här kommer att göra ont, säger Maria Rosenberg.
Det blev en våldsam kollision. Maria flög av sin motorcykel och kanade bort längs med asfalten. När hon försökte ta sig upp såg hon att foten var felvänd.
Maria blev med ilfart transporterad till Karolinska sjukhuset. Läkarna konstaterade snabbt att foten inte fick något blod så en amputation var den enda lösningen. När hon vaknade upp såg hon att benet var bortopererat nedanför knät.
– Jag accepterade direkt vad som hade hänt. Jag tänkte bara att nu har jag hamnat i denna nya situation, säger Maria Rosenberg.
– Men jag har också haft några djupa dalar, tillägger hon.
I normala fall brukar det ta cirka 3 veckor innan stygnen tas bort på benstumpen. Men för Marias del tog läkningen längre tid. Kärl och nerver var svårt skadade och såret var öppet. Såret ville inte läka så det blev en fördröjning på fyra månader. Därefter kunde processen med en protes ta vid.
– En protes är alltid individuellt utformad. Hänsyn ska tas till vilken aktivitetsnivå som personen har, vad jobbar man med och vad gör man på fritiden. Det gäller att beakta livssituationen, säger Alen Cavka, ortopedingenjör på TeamOlmed.
Vid en traumatisk skada kan läkningsprocessen bli svårare.
– Allt blir då så livsomvälvande, det blir en svår psykologisk process där fantomsmärtor är vanligt förekommande. Nerverna är avslitna och personen kan behöva mycket medicin för att klara smärtorna, säger Alen Cavka.
Det finns olika sätt att skapa en protes. Det går att göra en gipsavgjutning eller så gjuter man en protes direkt på benet. Ett annat alternativ är att göra en scanning i 3D.
För att svullnaden ska gå ner sätts en så kallad liner på stumpen, en tjockare strumpa gjord av silikon, som fungerar som ett skyddande skal.
– Om knäleden finns kvar är förutsättningarna väldigt goda att det fungerar bra med en protes. Då kan man leva ett fullt normalt liv, säger Alen Cavka.
Smärtan är ständigt närvarande för Maria men Alen Cavka arbetar med att minimera det onda.
– Vi försöker jobba runt nerverna. En protes kan trycka på nerverna så vi försöker utforma protesen så att smärtan inte blir så stark. Det kan också uppstå skavsår och då försöker vi justera protesen. Det är viktigt att vara noga med den dagliga hygienen så att man undviker utslag, säger han.
Maria Rosenberg har ett starkt psyke och en positiv livssyn. Hon har smärtor men hon vill fortsätta med sitt tidigare aktiva liv. Hon går regelbundet på gym och till hösten ska hon börja spela kälkhockey.
– Det tråkigaste är att jag nu bara ser mig som en åskådare. Men jag ska bli aktiv igen. Man kan fortsätta livet som tidigare, allt tar bara lite längre tid. Jag spelade tidigare fotboll på hög nivå och jag har bestämt mig för att bli bra i en sport igen. Jag tänker prova på att spela kälkhockey. Och hoppas att det passar mig, säger hon.
