Vägen tillbaka till ett arbete efter en ryggmärgsskada kan vara svår och krokig. Men om det finns en tydlig samordning, ett personcentrerat stöd och en god dialog med arbetsgivaren så kan det göra stor skillnad. Det menar Lisa Holmlund, legitimerad arbetsterapeut och biträdande lektor på Karolinska Institutet.
För personer som har drabbats av en ryggmärgsskada förändras vardagen drastiskt och vägen tillbaka till arbete är en väg tillbaka till livet. Att få möjlighet att börja arbeta efter en ryggmärgsskada handlar om att återfå sin identitet, gemenskap och hälsa. Men det finns en hel del hinder på vägen.
– Efter en ryggmärgsskada så står personen för en rad utmaningar. Den fysiska förmågan är förändrad och det blir en tvär omställning med en lång rehabilitering för att komma tillbaka till livet, säger Lisa Holmlund, biträdande lektor vid avdelningen för arbetsterapi, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska Institutet, där hon både undervisar och forskar.
Enligt Lisa Holmlund är ansvaret för återgång till arbete utspridd mellan flera aktörer som inte alltid kommunicerar effektivt. Det kan kännas oklart vem som ansvarar för vad i rehabiliteringskedjan. Resultatet blir att den som är skadad själv måste hålla ihop trådarna med att boka möten, förklara sin situation flera gånger, och försöka förstå vem som ansvarar för vad. Det kräver mycket energi och kunskap, något som kan vara extra svårt mitt i en livsomvälvande rehabilitering.
– Det är så många aktörer och det finns inga tydliga koordinerade insatser. Det finns därför en stor risk att personen fastnar som sjukskriven, säger Lisa Holmlund.
För några år sedan disputerade Lisa Holmlund med sin avhandling ”Return to work: exploring paths toward work after spinal cord injury and designing a rehabilitation intervention”. I avhandlingen riktar hon kritik mot att dagens arbetsrehabilitering är svårnavigerad och ofta saknar helhetssyn. Hennes forskning visar att vården, där läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, kuratorer och psykologer ingår, tillsammans med myndigheter och arbetsgivare behöver samordnas bättre. Annars hamnar individen i kläm.
Lisa Holmlund.
– En ryggmärgsskada är en komplex skada. Det krävs ett multidisciplinärt team som stöder personen. Men kan upplevas otydligt vem som ska ha det övergripande ansvaret. Det behövs en tydlig organisation och samordning i sjukskrivnings och rehabiliteringsprocessen, säger hon.
Hon menar att arbetsgivaren kanske inte fullt ut förstår personens förmåga eller begränsningar, och vården kanske inte alltid har inblick i arbetsplatsens krav. Den drabbade hamnar mitt emellan. En koordinator kan potentiellt leda processen och samarbeta med individen att planera stegen tillbaka och samordna kontakten med arbetsgivaren. En samordning mellan hälso-sjukvård och arbetsgivare är nödvändigt vid komplexa behov av stöd som efter en ryggmärgsskada. Det stärker både individens delaktighet och arbetsgivarens engagemang, och leder i längden till bättre hälsa, ökad trygghet och mer hållbara arbetsåtergångar.
– Det kan hjälpa arbetsgivaren att förstå situationen och inse att återgången kan ta tid. Regelbundna uppföljningar är viktiga, eftersom utmaningarna kan förändras under resans gång, säger hon.
Det är just denna brist på samordning Lisa Holmlund vill uppmärksamma genom sin forskning. Hon hoppas att hennes arbete ska bidra till ett mer sammanhållet system som gör att personer med ryggmärgsskada snabbare och smidigare kan återgå till arbetslivet.
– Det ska inte vara personen själv som måste hitta vägen tillbaka. En mer samordnad arbetsrehabilitering skulle underlätta för fler att komma tillbaka i arbete, säger Lisa Holmlund.
Text och foto: Jonas Jönsson
