När polioepidemierna svepte över Sverige förändrades livet för tusentals människor. Många fick leva med bestående förlamningar och behovet av rehabilitering, hjälpmedel och stöd blev stort. Ur den situationen växte en rörelse fram. För 80 år sedan bildades Riksföreningen för Barnförlamade, organisationen som i dag är Personskadeförbundet RTP.
Under första halvan av 1900-talet var polio ett stort folkhälsoproblem i Sverige. Återkommande epidemier drabbade landet, och många av dem som insjuknade var barn. Under 1940-talet fortsatte sjukdomen att sätta djupa spår i samhället. Många människor drabbades av sjukdomen och för en del ledde sjukdomen till bestående förlamningar i armar, ben eller andningsmuskler. Vid den här tiden fanns inget vaccin mot polio. Kunskapen om hur smittan spreds var begränsad och oron stor. Tidningarna rapporterade löpande om nya sjukdomsfall, föräldrar oroade sig för sina barn och på vissa håll stängdes badplatser för att minska smittspridningen. Epidemier återkom regelbundet och det blev allt tydligare att många av de drabbade behövde långvarig rehabilitering, hjälpmedel och socialt stöd.
Behovet av stöd till dem som fått polioskador blev tydligt. Det saknades också en organisation som kunde samla de drabbade och föra deras talan. Mot denna bakgrund bildades Riksföreningen för Barnförlamade den 27 maj 1946. Föreningen skapades för att stödja personer som drabbats av polio och deras familjer samt för att verka för bättre rehabilitering, hjälpmedel, forskning och samhällsinsatser. Till föreningens första ordförande valdes Ellika Ljunggren. Polioepidemierna fortsatte att prägla Sverige under 1950-talet och nådde sin kulmen 1953–1954. Först när det svenska vaccinationsprogrammet infördes 1957 började sjukdomen snabbt trängas tillbaka. Organisationen engagerade sig aktivt i kampen mot polio genom bland annat Poliohjälpen och arbetet för forskning och vaccin. När polion blev allt ovanligare breddade föreningen sin verksamhet.
År 1970 bytte man namn till Riksföreningen för trafik- och polioskadade (RTP) och öppnade för personer med trafik- och olycksfallsskador. Verksamheten har sedan dess utvecklats till att omfatta personer med bland annat ryggmärgsskador, hjärnskador, amputationer och whiplashskador. I dag heter organisationen Personskadeförbundet RTP. Men rötterna finns fortfarande i de stora polioepidemierna under 1940-talet, då människor gick samman för att skapa en stark röst för rehabilitering, tillgänglighet och påverkan. RTP:s historia visar vad som kan hända när människor med gemensamma erfarenheter går samman och gör sina röster hörda. Det som böjande som ett svar på en svår epidemi blev början på ett långsiktigt arbete för ett samhälle där människor med förvärvade skador ska kunna leva ett så självständigt och delaktigt liv som möjligt.
Text: Jonas Jönsson
