På Aktiv Ortopedteknik tar benamputerade patienter sina första steg mot en ny vardag. Fysioterapeuten Hanna Löwén ger stöd och råd så att de ska bli så självständiga som möjligt.
– Jag följer patienten under lång tid och jag kan se alla förbättringar. Det driver mig, säger hon.
För personer, som tvingas att amputera en arm eller ett ben, så innebär det både fysiska och psykiska förändringar. Omvårdnaden efter en amputation kan vara komplex. En viktig del i rehabiliteringen är att lära sig att bli så självständig som möjligt med eller utan protes. På Aktiv Ortopedteknik i Bergshamra finns en specialistmottagning för benamputerade patienter. Det finns inget krav på remiss men det är önskvärt om den läkare som utfört amputationen i samband med operation skriver en remiss för att en kontakt ska kunna etableras. Aktiv Ortopedteknik är den enda aktören i Stockholm som har avtal med Regionen att bedriva rehabilitering efter amputation och vid medfödda extremitetsavvikelser. Det är ett erfaret team med fysioterapeuter, arbetsterapeuter, psykolog och läkare som tar emot patienterna. Vid första mötet görs en bedömning med patienten, fysioterapeut, ortopedläkare och ortopedingenjör, om en protes skulle vara till hjälp eller hur rehabiliteringen kan fortsätta. Om teamet gör bedömningen att en protes underlättar vardagen väljs den protes, som är bäst lämpad. Fysioterapeuten upprättar en rehabiliteringsplan beroende på patientens behov och förutsättningar tillsammans med patienten.
– Första steget är att lära sig att ta av och på protesen och resa sig och sätta sig. Det gäller att våga lita på sin protes, säger Hanna Löwén. Nästa moment blir gångbarren för att ta de första stegen. Andra övningar är exempelvis att lära sig gå i trappor och hur man tar sig upp från golvet om man ramlat. Rehabiliteringen kan ske enskilt eller i grupp. En viktig del i rehabiliteringen är att patienten får träffa och utbyta erfarenheter med andra personer som genomgått en benamputation.
– Målsättningarna med rehabiliteringen ser olika ut. Äldre behöver lära sig hur de ska göra sitt toalettbesök på egen hand och yngre har ofta helt andra målsättningar. Det är viktigt att få det att fungera i hemmet. Ofta behövs hjälp av hemtjänst och/eller anhöriga, säger hon.
Är det svårt att lära amputerade att gå?
– Det är en stor grupp och förutsättningarna kan se så olika ut. Men det är en otrolig stor skillnad om man är amputerad ovanför knät. Har man kvar sin knäled så är det mycket lättare, säger Hanna Löwén.
Det är inte bara fysiskt som det är svårt att anpassa sig som amputerad.
– Det är många tankar och känslor och en stor sorg att förlora en kroppsdel. Vi har kontakt med våra patienter över lång tid och samtalen blir en del av rehabiliteringen. Vi har dessutom tillgång till en psykolog som vi rekommenderar alla våra patienter att träffa, säger Hanna Löwén.
I början kommer de flesta amputerade två-tre gånger i veckan. Ju mer trygg med protesen patienten blir desto färre besök behövs. Det görs uppföljningar med patienten efter sex, tolv och 24 månader.
– Vi vill göra en mjuk och trygg övergång till hemmiljön. Vi följer patienten och ser hur det går. Finns det behov så kan man få mer träning för det finns ingen bortre gräns så länge det finns en realistisk målsättning. Då kan man höra av sig igen. Det viktigaste är att få patienten så självständig och aktiv som möjligt, säger Hanna Löwén.
Hanna Löwén har jobbat med rehabilitering efter amputation i 15 år och trivs med sitt arbete som fysioterapeut.
– Jag har världens bästa jobb. Jag följer patienten under lång tid och jag kan se alla förbättringar som han eller hon gör. Det driver mig. Jag får positiv respons varje dag, säger Hanna Löwén som vill uppmuntra alla patienter att kontakta mottagningen om behov uppstår.
Text: Jonas Jönsson
