När Harold Lloyd ska ta några pressbilder inför sin nya stumfilm exploderar en bomb, som han tror är en del av rekvisitan. Han förlorar både tummen och pekfingret på höger hand och han tror att hans korta karriär är över. Men med hjälp av en för samtiden modern protes kan han återvända till vita duken och blir en av de absolut största komikerna.
Harold Lloyd räknas vid sidan om Charlie Chaplin och Buster Keaton till stumfilmens i särklass största komiker. Han är som mest populär under 1920-talet och skapar ikoniska scener när han hänger på en visare på en klocka högt upp på en husfasad och sprattlar hjälplöst med benen. I filmerna klär han sig i en prydlig kostym, halmhatt och med hornbågade glasögon samtidigt som han gör sina stunttrick. Men det få vet är att han utför sina akrobatiska och halsbrytande rörelser trots att han tvingas amputera två fingrar. Harold Lloyds karriär håller på att ta slut redan en augustidag 1919. Han beger sig till fotografstudio i Los Angeles för att posera för en serie stillbilder som ska användas i PR syfte för hans kommande filmer. Filmbolaget som Harold Lloyd har skrivit kontrakt med har testat några kraftiga bomber i en park för att användas i en annan film men bomberna visar sig vara för kraftiga. De anses för farliga så de läggs undan, men av någon oförklarlig anledning finns dessa bomber i en låda med mängder med rekvisita som ska användas under fotosessionen. Harold Lloyd greppar, vad han tror är en rekvisitabomb, och tänder den med en cigarett. Anledningen är att han ska stå med en bomb i handen är för att det ska karakterisera hans personlighet på filmduken, det vill säga att aldrig bli skrämd oavsett vad som dyker upp i livet. Bomben exploderar och förstör hans högra hand, vilket gör att läkarna tvingas amputera både tummen och pekfingret. Han får brännskador i både ansiktet och på bröstet och skadar ena ögat. Trots att explosionen uppstår så nära ansiktet behåller han synen. Efter olyckan är hans framtid oviss.
– Vad ska jag göra nu? Kanske kan jag regissera eller skriva manus? Jag trodde att min karriär var över, säger Harold Lloyd i en intervju i programserien Här i ditt liv 1955 för NBC-TV.
Men med hjälp av en protes lyckas han fortsätta med sin karriär. Det görs en avgjutning av Lloyds vänstra hand i plast. Formen spegelvänds för att skapa en högerhand och det tillverkas en tunn läderhandske för högerhanden. När Lloyds högra hand förs in i läderhandsken ser den komplett ut. Handskens pek- och långfingrar sys ihop, vilket betyder att det flexibla gummipekfingret rör sig när långfingret rör sig. Tummen förblir orörlig. Läderhandsken sitter fast av ett strumpebandssystem som fästs vid Lloyds överarm. När protesen är täckt av smink är den svår att upptäcka, vilket är precis så som Lloyd ville ha det. Harold är högerhänt och förlusten av två fingrar från den handen kräver en ökad rörlighet med hans vänstra hand. Han övar mycket och blir lika stark med sin vänsterhand som han en gång var med sin högerhand. Harold Lloyd pratar ogärna om olyckan för han vill inte att hans växande publik ska komma för att se hans filmer på grund av att de känner medlidande. Han önskar att publiken helt och hållet ska komma till biograferna för att bli underhållna och få ett gott skratt. Men de få gånger han pratar om olyckan så kallar han olyckan för ”en mycket lycklig olycka”.
Mellan 1914 och 1947 gör Harold Lloyd nästan 200 stum- och talfilmer. Han gifter sig med skådespelerskan Mildred Davis och de förblir gifta fram till hennes död 1969. De får tre barn. Harold Lloyd föds fattig men när han avlider 1971, 78 år gammal, är han en mycket förmögen man.
Text: Jonas Jönsson
