Det är av stor vikt att få nack- och ryggradsskador dokumenterade med patientens besvärsritning. Läkaren Bo Bertilson betonar vikten av att lyssna på patienten och att försäkringsbolag inte enbart ska lyssna på röntgenläkaren.
Varje år anmäler över 30 000 svenskar nackbesvär efter trafikolyckor till sina försäkringsbolag. Antalet drabbade ökar och det finns inga effektiva behandlingsmetoder för patienter med kvarstående besvär. Samtidigt förlorar många processer mot sina egna försäkringsbolag när det gäller ersättning. Frågan är varför det är så svårt att få skadorna dokumenterade inom svensk sjukvård.
– Om vi bara använder en vanlig röntgen och tror att den säger hela sanningen, då kommer vi att missa ganska mycket, säger Bo Bertilson, läkare, specialist i allmänmedicin och forskningsledare på Karolinska Institutet.
Bo Bertilson anser att det är viktigt att man är noggrann när det gäller bedömning av radiologiska bilder (innefattar MR, slätröntgen med mera) för att inte missa olika skador. Vid misstanke om instabilitet bör man också vara frikostig med att ta belastade bilder i belastade lägen. Annars kan det vara svårt att upptäcka ligamentskador. Metoden med en av patienten ifylld besvärsritning kan ge en viktig vägledning om det är ett lokalt fel eller nervpåverkan och i så fall vilken eller vilka nerver som kan vara påverkade.
– Vi har en tendens att lita på det radiologiska svaret om mekaniska förträngningar eller instabilitet. Men man får inte psykologisera en patient som har uppenbara nervpåverkansfynd på en besvärsritning och i klinisk undersökning som bara struntprat, bara för att inte radiologsvaret säger det.
– En besvärsritning är en otroligt enkel och billig diagnostisk metod och kan samtidigt ge mycket information, säger han.
Hur ska man kunna bevisa för ett försäkringbolag, eller i förlängningen kanske även en domstol, en skada i nacken?
– Det är de som bestämmer krav på bevisningen. Sedan kan man ha synpunkter på vad som borde vara rimligt. Om man tar exemplet att en patient är fullt frisk och arbetar fullt, och sedan efter en olycka inte klarar sitt arbete och/eller ändrar sin livsstil utan att det finns andra orsaker, då kan det vara ett indicium på skadebetingad oförmåga. Sedan ska man jämföra sjukvårdsjournaldata före och efter olyckan. Om patienten före olyckan bara sökt för snuva och sedan efter olyckan söker för ont i en viss del av kroppen, då är det också ett indicium. Ett annat viktigt ”bevis” på eventuell skada är den besvärsritning och de kliniska undersökningar som bör ske i nära anslutning till en eventuell olycka, säger Bo Bertilson.
– Eftersom försäkringsbolag har en tendens att förlita sig på radiologi är det extra viktigt att bilder granskas noggrant och görs i de lägen där patienten har besvär. Om radiologi ska vara kriteriet för sanning måste vi få fram sensitiva radiologiska metoder, för att ha större chans att upptäcka instabilitet och/eller nervpåverkan.
– Återigen, det är viktigt att lägga krut på att patientens fulla besvärsritning kommer fram både i akut och uppföljande skede, säger han.
Text & Foto: Jonas Jönsson
FAKTA/Besvärsritningen
Besvärsritningen som Bo Christer
Bertilson har konstruerat skiljer sig
från vanliga smärtritningar. Den
bygger på att patienten får fylla i
teckningen genom att skugga de
områden där besväret känns. Om
patienten markerar samtliga sina
besvär på en teckning kan det växa
fram en bild som ger vägledning
om det är ett lokalt fel eller en
nervstörning.
