En dag för 20 år sedan föll Annika Taesler av en häst och bröt ryggen och blev förlamad från nyckelbenet och nedåt. På en bråkdel av sekund förändrades hennes liv. Hon hamnade i en djup depression och brottades med suicidala tankar. I dag är hon en flitig debattör och nu är hon aktuell med sin andra bok ”Krymplingskortet”.
En lördagsmorgon i december 2003 åkte Annika Teasler som vanligt till stallet för att ta hand om sin häst. Annika Taesler, som hunnit bli 24 år, hade redan som liten flicka haft intresse för hästar och kallade sig själv för ”en hästtjej”. Denna lördag snöade det kraftigt och snön yrde i den starka vinden. Annika sadlade sin häst och tillsammans med en kompis gav de sig ut för att ta en ridtur. När de hade ridit en stund så var det något som skrämde Annikas häst och reaktionen blev att hästen skenade in i ett skogsparti. Kort därpå såg hennes kompis att Annikas häst kom ut från skogen men utan Annika. Det visade sig att Annika hade kastats av och slagit sig väldigt illa. Ambulans tillkallades och på sjukhuset väntade ett stort traumateam för att ta hand om henne. När hon vaknade upp kom en läkare fram till sjuksängen och sa: ”Du har brutit nacken och är totalförlamad”.
– Jag var väldigt drogad av mediciner, men jag märkte att jag inte kunde röra mig. Jag insåg vad som hade hänt och jag accepterade det, säger Annika Taesler.
Annika hade fallit så illa att hon blev förlamad från nyckelbenet och nedåt. På ett ögonblick hade hennes liv förändrats från att ha varit en aktiv hästtjej till att bli totalförlamad. Hennes självbild förändrades och hon tappade sin identitet och blev ”bara en kropp”. Efter ett år på sjukhus skulle hon skapa en ny vardag i sin bostad med sin pojkvän. Efter några veckor hamnade hon i en djup och bottenlös depression och försökte ta livet av sig genom att trycka in näsan i sängtäcket.
– Jag försökte men jag klarade inte av att ta mitt liv. Men det hade inget med min ryggskada att göra. Jag led av en depression men den var övergående. Depressioner kan vara dödliga, säger hon.
Annika Taesler tog sig successivt ur depressionen och har lämnat ”krisen och chocken bakom sig”. I februari i år gav hon ut sin andra bok, Krymplingskortet, som belyser hur en funktionsnedsättning ger en ny identitet och allt som avviker från normen betraktas som mindre värt. Begreppet Krymplingskortet är något som hon själv hittat på och är en form av entrépass.
– Det är som ett åkband på Gröna Lund, vare sig man vill eller inte. Min funktionsnedsättning är synlig och medför så mycket negativa grejer, men om jag drar kortet någon gång och erbjuds gå före i kön så är det en kompensation tycker jag, säger hon.
Annika får utstå kommentarer som ”du är för snygg för att sitta i rullstol” på krogen och när hon blev gravid för tio år sedan frågade en sköterska ”var det här genomtänkt?”. Det är ständigt fördomar som riktas mot henne.
– I början var det chockartat. Jag var innan olyckan van att vara en ordinär Svensson, så det blev en omställning att hamna i ett sådant blickfång. Nu har det gått så många år och jag känner att jag inte kan lägga energi på vad folk tycker om mitt vardagsliv.
Hon tycker att hennes och andras funktionsnedsättningar utgör en stereotyp bild i omvärldens ögon.
– Jag vill lyfta upp strukturer som folk inte tänker på eller bara godtar. Det är konstigt för det finns en sådan mångfald när det gäller genus, etnicitet, sexualitet och religiositet. Men när det gäller funktionsnedsättning så är det en förbisedd grupp, säger hon och tillägger:
– Vi lever i ett högtstående välstånd och vi borde då kunna se till alla människors värde.
Annika Taesler skriver utan skygglappar och är helt transparent och ärlig. Hon har sedan olyckan haft kroniska smärtor i form av muskelinflammationer, inte kunnat röra rullstolen en centimeter framåt, inte kunnat tvätta sig eller torka sig i rumpan och hon har ständigt frusit samt haft urinvägsinfektioner och lidit av inkontinens. Sedan olyckan finns assistenter vid Annikas sida dygnet runt sju dagar i veckan.
– Syftet med boken är att försöka visa på vad som konstituerar en människa. Alla vill försöka förmedla en fläckfri bild av sig själva samtidigt som alla vet att den är falsk. Vi blir inte mindre värdefulla för varandra om vi delar med oss av ett liv som inte är filtrerat. Mina kompisar tycker inte mindre om mig när jag mår fysiskt dåligt.
Annika Taesler är mamma till tioårige Erik, har en master i journalistik, är gift, bor i en villa i Huddinge, har talat i Riksdagen och har deltagit i direktsändning i tv, har skrivit böcker och är en flitig debattör i funktionsfrågor. Hon har lyckats att ta sig upp på vulkaner på Nya Zeeland och besökt fängelsehålor från medeltiden i Skottland.
Har du återfått självkänslan?
– Ja, jag har visat vad jag är kapabel till och har även lärt mig vilka brister jag har. Det är en fördel att bli äldre för man kan se sig själv lite utifrån.
Annika Taesler skrev sin första bok ”Ända in i märgen” 2016 som handlar om hennes ridolycka och vägen tillbaka. Sedan den boken kom ut har hon flera gånger i veckan fått mejl från personer som också varit med om liknande olyckor och som läst boken och tackat för att hon givit dem hopp.
– De känner att jag för deras talan. Personer som lever med en funktionsnedsättning får leva med kriterier som inga andra människor skulle godta. De är en resurssvag grupp, säger Annika Taesler.
Om du kunde, vad skulle du velat säga till den 24-åriga och nyskadade Annika Taesler?
– Det kommer att bli bättre.
Text: Jonas Jönsson
Fakta/Annika Taesler
Aktuell med boken: Krymplingskortet.
Civilstånd: Gift med Martin, och till[1]sammans har de sonen Erik.
Ålder: 43 år.
Bästa egenskap: Målmedveten.
Sämsta egenskap: Överdrivet själv[1]kritisk.
Brinner för: Att världen ska bete sig.
Vad gör du helst en ledig dag: Läser
och äter kakor.
Livsdevis: Dröm inte om det utan jobba för det.
