När Lars Liedegren ställde sig vid plexiglaset till terrariet för att sjunga melodin ”Vår bästa tid är nu” hoppade en krokodil upp två och en halv meter och högg sig fast med sina kraftiga käftar runt hans vänstra arm. När han vaknade upp på sjukhuset hade armen amputerats.
Det var en traditionell kräftskiva i augusti för herrklubben Travellers club på Skansens akvarium. Stämningen var god och gästerna avlöste varandra med tal och sång. När arkitekten Lars Liedegren fick ordet gick han upp på en avsats vid glaset till de kubanska krokodilerna som legat i terrariet i 40 års tid. Han hade tänkt sjunga ”Vår bästa tid är nu”. När han stod där och hastigt svängde kroppen hände allt blixtsnabbt.
Plötsligt small det till när en av krokodilerna hoppade upp och tryckte bort den inre plexiglasskivan. Med ett hopp på två och en halv meter högg krokodilen sig fast med sina kraftiga käftar runt hans vänstra arm. Den aggressiva krokodilen slet och drog och svängde fram och tillbaka för att dra ner honom i terrariet samtidigt som en annan krokodil närmade sig plexiglaset. Flera gäster rusade fram och försökte slå på krokodilen med sopborstar och stolar.
– Jag tittade krokodilen i ögonen men jag hade svårt att förstå vad som hände. Det kändes så overkligt, säger han.
Krokodilen svängde fram och tillbaka med sitt huvud för att få honom ur balans och försökte dra ner honom i vattnet samtidigt som de vassa tänderna trasade sönder hans arm. Efter ett tiotal sekunder släppte krokodilen sitt grepp men då kom den intensiva smärtan.
– På en skala mellan 1 och 10 så var smärtan 10 hela tiden, säger han.
När ambulansen kom fick han morfin och vaknade upp på Karolinska sjukhuset dagen därpå.
– Läkarna sa till mig att operationen hade gått bra men att de var tvungna att ta bort armen. När jag fick veta detta kändes det som att jag ramlade ner i ett djupt hål i golvet, säger Lars Liedegren.
Händelsen med krokodilattacken blev en världsnyhet. Medier från alla världsdelar skrev om vad som inträffat.
Två dagar efter att han hade blivit utskriven åkte han med sin fru till Skansenakvariet och tittade på krokodilen som förstört hans arm.
– Jag har inget agg mot dessa reptiler. Honan som attackerade mig hade precis lagt sina ägg och det var något hon bevakade. Det var hennes instinkt, säger han.
Det har nu gått flera månader efter krokodilattacken.
– Jag har svåra fantomsmärtor. Ibland gör det så ont att jag skriker. Det känns som om krokodilens käftar sitter kvar, säger Lars Liedegren.
79-årige Lars Liedegren är fast besluten på att fortsätta jobba som arkitekt. Och han är känd för sina arkitektarbeten. Han ritade inredningen till den första pizzerian, Pizzeria Opera, i Stockholm som låg vid Gustav Adolfs torg och han ritade inredningen på Whiskey a go go på Malmskillnadsgatan och Shazam vid Sankt Eriksbron som var några av de tidigaste diskoteken i Stockholm. Lars Liedegren var också arkitekten bakom Silja Line båtarna. Dessutom har han ritat inredningen till ungefär 400 restauranger runt om i världen.
Han går nu regelbundet och träffar en sjukgymnast samt går i terapi för att få hjälp med sin traumatiska olycka. När svullnaden har släppt ska han få en ny protes på Sophiahemmet.
– Nu kanske jag har tio procents kapacitet att jobba som arkitekt men med en protes kommer jag kunna öka min arbetskapacitet till 40 procent. Det känns bra, säger Lars Liedegren.
Trots smärtor, amputation och problem med att få pengar från Försäkringskassan försöker han se positivt på framtiden och han har hela tiden nära till skratt.
– Jag har accepterat eländet och får nu försöka göra något bra. Jag ska vända det negativa till något positivt. Jag provade att spela golf med en hand i höstas och det gick. Det gäller att aldrig ge upp, säger han och tillägger med ett snett leende:
– Jag kan göra allt som jag kunde tidigare men allt blir bara lite svårare och tar lite längre tid.
Text: Jonas Jönsson